Provläs Förrädarna

Omslag till FörrädarnaRecept på hur man mördar någon ostraffat, utan att det ens blir en polisutredning?

(Varning för stundtals otäck och skrämmande text)

”Jag fick order av Sasse att inställa mig här med lite öl för ett samtal med Gudfadern”, sa Dan med ett pojkaktigt leende. ”Nåja han sa inte Gudfadern, det lade jag till själv.”

”Order skulle jag nog inte vilja kalla det, snarare en önskan att ha ett samtal med min Consigliere, om vi nu ska använda den terminologin. Vi har onekligen lite saker vi måste diskutera.”

”Ja det är väl det minsta man kan säga. Tre man ur fiskeklubben är borta inom ett halvår och som om det inte skulle vara nog får vi ingen kontakt med Roland Sjö. Vad fan är det som håller på att ske egentligen? Det här är synnerligen oroväckande.Vad fasen ska vi göra? Visst vi måste ersätta dem. Det är ju självklart, men att hitta några som skulle passa. Det brukar ju vara svårt när det gäller en ledamot. Svårigheten när det som nu gäller fyra personer känns massiv. Hur fan ska det gå till?”, sa Dan och öppnade två av ölflaskorna med baksidan av sin fiskekniv.

”Kommer du ihåg Tina?”

Dan Herbelius tittade forskande på Markus Dyberg en lång stund innan han sa något. ”Nu börjar jag bli orolig för dig Markus. Du vet våra regler. Inga kvinnor. TINA är ju ett nätverk för kvinnor. Visserligen är de kanske väl så kompetenta, äregiriga och har dessutom ofta ett rymligt samvete, men det vet du lika bra som någon annan. Inga kvinnor.”

”Jag menar Tina Gullberg”, sa Markus Dyberg.

”Att hon råkar vara en bankkvinna och dessutom din älskarinna förändrar inget. Skulle du ställa det förslaget om ny kandidat, skulle du antagligen bli avsatt som ordförande och det har aldrig hänt i Fiskeklubbens historia. Skärp dig nu för fasen.”

Markus stirrade åter in i elden och efter några sekunder sa han lakoniskt:

”Tina är död.” Dan reste sig upp, ställde sig bakom Markus och lade sin hand på hans axel.

”Är hon död? Är du helt säker?”

”Ja”

”Jag beklagar. Då förstår jag att du inte är dig riktigt lik. Så hemskt. Jag vet ju vad du kände för henne. Vad har hänt, blev hon sjuk?”

”Jag slog ihjäl henne”, sa Markus Dyberg, fortfarande lika lakoniskt.

”Inte då, var inte så jävla dramatisk. Det är inte likt dig. Berätta nu vad som har hänt.”

”Du är en av de få som känner till vårt förhållande och vad det går ut på. Det hela spårade ur, och när jag förstod att hon var död, dödad av mig, fick jag panik och stack därifrån. Jag vet inte var jag har varit förrän för några timmar sedan då jag vaknade till sans och då var jag i Orsa. Jag tog mig hit och nu sitter jag här med all världens problem på halsen.”

”Helvete, helvete, HELVETE! Du ljuger väl inte för fasen!?” Herbelius spände blicken i sin vän, en blick som de flesta som sett den aldrig ville se igen.

”Givetvis inte”, sa Markus Dyberg, med en för situationen osedvanligt lugn och samlad röst. ”Jag är fullt medveten om vad det innebär. Med en av våra stjärnadvokater, mycket mutor, kan jag komma undan med dråp. Även om FI:s alla anhängare kommer att ropa på offentlig kastrering, spöstraff, hjul och stegel.”

”Broder”, sa Dan Herbelius sedan de stirrat in i brasan några minuter och lade sin arm beskyddande runt Markus Dybergs axlar. ”Det som har hänt har hänt och det är både otäckt och illa, men du inser precis lika väl som jag, att vi inte kan göra så.”

”Vad menar du? Jag måste väl stå för vad jag gjort? Det begriper du väl?”

”Det jag begriper är att du är chockad och inte riktigt dig själv. Det var inte så jäkla länge sedan du satt inne i den där bastun och beordrade mordet på Peter Rydén, för att han hade läckt och blåst i visselpipan om försäkringsbolagens fiffel och korruption och fixade rättegångar. Eller hur? Du minns säkert vem du beordrade att ta hand om skiten? Just det, det hamnade på mitt bord att se till att hans hjärnas innehåll spreds över hans fru och barn. Visst, då gällde det pengar och värdet på försäkringsbolagens aktier. Anser du att din älskarinna är viktigare? Anser du att vi på grund av henne ska ge upp vad vi och våra förfäder före oss byggt upp? Skärp dig nu för fasen. Det här fixar jag som, hur var det du sa förra gången, – som vår fiskale expert.” Markus Dyberg nickade knappt märkbart.

***

Mark Dorfmeister och Berith Carlén var nu framme vid den vackra timmerstuga, som Dan Herbelius hade sagt att de skulle finna på den angivna positionen. Den silvergrå BMW:n som skulle stå på parkeringen stod mycket riktigt där han sagt och var låst. De hade fått veta av Dan Herbelius att detta inte var något vått jobb, utan snarare ett städjobb som på inga villkor fick gå snett, så egentligen behövde de inga vapen med sig. både Mark och Berith hade dock med sig sina vapen hölstrade. Berith som kände sig naken om hon gick in på okänd mark utan sin Mossberg, bar därför canvasväskan med sina vapen i vänsterhanden.

”Efter vad Dan sa, gäller det här en sexlek som gått överstyr och det är väl bara att stoppa den olycklige i en liksäck och städa upp lite. BMW:n får du köra till långtidsparkeringen på Arlanda som vi brukar”, sa Mark, medan han dyrkade upp låset till stugdörren. ”Bilnycklarna skulle vi hitta i stugan sa han.”

”Visst, men fasen vilken sommarstuga”, sa Berith när de kommit in via entrén direkt på övervåningen. ”I två våningar och med panoramafönster över sjön, gigantisk öppen spis i murad natursten, bästa Ponderosastil. Den kostar nog lika mycket som en villa på Lidingö. Här skulle jag kunna tänka mig att bo året om. Den som äger den här stugan är knappast någon arbetslös fattiglapp. Jag kollar igenom nedervåningen, så tar du övervåningen. OK?”

”OK.” Mark tittade sig omkring på övervåningen som innehöll entré kök/ matplats/vardagsrum, WC/bad och två sovrum. Han kikade in i sovrummen. Det ena var helt orört, medan det andra tydligen var det rum där BMW:s ägare checkat in. Det låg kvinnokläder på sängen, medan han inte kunde hitta några kläder efter någon man. Mark tittade i garderoberna, men avbröt sig efter bara c:a 30 sekunder av ett hjärtskärande skrik från Berith. Hans hårda och mångåriga träning fick honom att reagera blixtsnabbt. Han drog sitt vapen och ropade på Berith men fick inget svar. Däremot hörde han ljud som han kände igen som när någon tömde sitt maginnehåll. Han tog sig snabbt ner för trappen och fann genast Berith som visserligen stod upp, men hade spyor på så gott som hela framsidan av kroppen och i ansiktet.

”Vad fan är det som händer!” ropade han åt Berith.

Hon vände sig inte om utan pekade bara med tummen över axeln och gick därifrån för att leta upp en toalett. Fortfarande med sitt tjänstevapen i höger hand gick han in i rummet och nu var det inte långt ifrån att han själv fick upp den senaste hamburgaren med milkshake och strips. Mark hade deltagit i många krig och oroshärdar. Uganda, Kigali Rwanda, Afghanistan, Colombia, Irak och han trodde han hade sett det mesta av meningslöst våld, men det han såg nu var nog det värsta han sett. Dan Herbelius hade sagt att det rörde sig om en sexlek som gått överstyr, men det han såg framför sig hade inget med sex att göra, i alla fall inte som han såg det och han undrade om någon frisk människa gjorde det.

Den vanställda och blodiga kvinnan var fastspänd på en sorts skinn eller galonklädd träbänk och sättet det var gjort på var kanske inte världsunikt även om han själv aldrig sett det i verkligheten. Hon var alldeles nerblodad och sönderslagen, så det var inte så lätt att bedöma alla hennes skador. Han hörde hur Berith kom in bakom honom. Ingen sa något på en stund, men sedan sa Berith:

”Vad fasen är det som har hänt här? Vad förväntas vi göra åt det?”

”Utan tvekan har det börjat som en avancerad BDSM-lek. Positionen hon är fastspänd i, stående på armbågar och knän, betraktas antagligen av utövare som lite basic. Förnedrande men basic.”

”Värst vad du verkar insatt! Håller du på med sånt själv?”

Mark bara skakade på huvudet. ”Du har tydligen inte en ringaste aning om vad man utsätter kvinnor för i krig, ja även i fredstid, men det här har nog i alla fall till en början gjorts med båda parters goda minne. Jag måste ringa Dan och informera. Om du klarar det kan du väl undersöka henne och ta lite bilder, inte med mobilen bara. Jag gissar att du har din Canon med dig?”

”Varför inte med mobilen”, undrade hon.

”FRA och säkert en del andra också, kan kapa dina bilder. Lite ohederlighet här och där och så har du hela skiten i fläkten, dvs. någon av kvällstidningarna.”

”Jag tar några med mobilen i alla fall. Den ska vara krypterad, i vilket fall som jag blivit informerad. Är det så ska jag skicka några bilder till herr Herbelius. Han kan gott få se vad han skickar ut oss på.”

***

Dan Herbelius hade nyss avslutat en betraktelse över Ossian Wahlbergs livsgärning, då han kände vibrationerna från telefonen vars nummer ytterst få hade tillgång till och som dessutom var krypterad. Han lät det bero tills vidare, men sa att det säkert var fler som hade något de ville passa på att säga om sina saknade kamrater. Så fort någon annan broder känt sig manad att komma med en betraktelse, smög sig Dan Herbelius diskret bakom ett av vindskydden och läste meddelandet. Det innehöll bara ett ord – Ring!

Dan ringde genast upp Mark, som svarade på första signalen.

”Har du en ringaste aning om vad du har skickat ut oss på eller vad som hänt här?” sa Mark utan att först ha kommit med några som helst hövligheter. Denna utomordentligt ovanliga inledning av samtalet sa Dan Herbelius att läget var ytterst allvarligt.

”Vad jag vet är att en sexlek har gått åt helvete.”

”Helvete är nog lindrigt uttryckt. Jag har sett det som varit kvar av Idi Amins älskarinnor och de har faktiskt många gånger varit vid liv. Det kan man inte säga om denna kvinna. Det som gör att hon inte ligger som en blodig massa på golvet är att hon är fastspänd på en bänk, stående på knän och underarmar, med en analkrok i anus, som i sin tur är kopplat till ett hårt spänt strypkoppel som hon har runt sin hals. Man kan bara hoppas att hon strypts och tappat medvetandet relativt kvickt, för hon är så sönderslagen med spön av hassel, lika sönderslagna de också, att jag inte tror någon kan identifiera henne utan tandkort och DNA. Ja förresten. Ansiktet är såvitt jag kan bedöma ganska oskadat. Det är jävligt blodigt och jag vet inte om Berith fixar det här. Du måste veta vem som gjort detta? Säg vem det är och ge mig uppdraget att ta hand om honom. Jag gör det gratis och jag kan tänka mig att Berith kan betala en bra slant för att få göra jobbet.”

”Sluta nu. Du har ingen aning om vad du pratar om”, sa Dan Herbelius skarpt och som nu kände oro för första gången. Han funderade snabbt om han hade han trasslat in sig i något som skulle få återverkningar på hans eget liv.

”Ni har fått order om att göra ett städjobb. Utför er uppgift och gör det bra. Om du har följt mina instruktioner har ni en UV-lampa med er så ni har möjligheten att se oönskade spår och ta bort dem. Jag gillar inte din attityd just nu. Inställ dig hos mig på tisdag kl 14.00, så får vi diskutera din framtid. Till dess sköter andra diplomatin och insatsstyrkan sköter de uppgifter vi eventuellt kan tilldela dem. Några oklarheter?”

”Vad gör vi med kvinnan? Städningen klarar vi utan instruktioner.”

”Bra. Kvinnan stoppas i en liksäck och lämnas på platsen. Alla redskap och annat som kan knytas till vad som hänt, blodfläckade mattor mm, tar ni med er och eldar upp på det vanliga stället.”

”Uppfattat!”

”Ses på tisdag.”

”Roger and out.”

Berith hade smugit upp bakom Mark i slutet av samtalet och hört en del, men inte allt, så därför frågade hon:

”Vad gäller saken? Jag blev inte riktigt klok över vad jag hörde.”

”Sätt dig ner så att du inte ramlar omkull.” Berith gjorde som Mark sa och visade med handen att hon var redo att höra nästan allt. ”I rikets intresse ska vi städa upp här så att inga spår finns efter förövaren eller händelsen över huvud taget, om mot all förmodan någon polis skulle lägga sin näsa i det här. I rikets intresse ska vi göra allt för att skydda den jäveln som är skyldig till vad du ser omkring dig.”

”Lägg av, kör inte med mig. Vad ska vi göra?”

”Precis vad jag sa. Städa undan alla spår av vad som hänt, lägga kvinnan i en liksäck och ge oss härifrån. På tisdag är jag kallad till ett möte med Dan där han antagligen kommer att ge mig en utskällning, alternativt sparken. Sen kommer han att tala om hur insyltad jag är eller varit i det ena och det andra och sedan kommer allt att fortsätta som vanligt, ja, om jag nu inte blir avskedad. Då vete fan vad som kommer att hända. Då kanske du får uppdraget att ta hand om mig.”

”Det är fasen tur att jag redan spytt ur mig allt jag har, så slipper jag spy igen. Det är ju för jävligt.”

”Ja, det är för jävligt.” Det blev tyst en stund, sedan fortsatte Berith:

”Du som har mer livserfarenhet än jag, vad tror du har hänt här?”

”Jag kan ju bara gissa givetvis, men jag tror att de här två personerna kände varandra sedan länge och utfört liknande lekar tidigare, dock med en helt annan intensitet. Att binda eller spänna fast någon i en förnedrande position är förmodligen inte så ovanligt som man kanske tror. En del gillar ju lite smisk, du kommer väl ihåg Hans Scheike och hans kvinnor. I det här fallet har det dock tagit ett annat spår om du frågar mig. I och med att hon dessutom var fastsatt med en analkrok som via en kort kedja var kopplad till ett strypkoppel runt hennes hals, har man förmodligen gett sig in i vad många kallar den klassiska engelska strypleken. Den går ut på att man ska uppnå fantastiska sexuella upplevelser i samband med nära-döden-upplevelser på grund av syrebrist. Du ser hur hennes huvud har dragits bakåt och hur kedjan trängt in i hennes hals. Antagligen gick man över gränsen innan man hann avbryta och kvinnan dog.”

”Men varför den bestialiska misshandeln om hon redan var död?”

”Min gissning är lika bra eller dålig som din. Kanske förlorade mannen förståndet när han upptäckt att hon dog, kanske i samband med någon drog, och resultatet har du sett. Har du någon annan teori?”

”Nej det har jag nog inte och nu ska jag göra allt som står i min makt för att skydda det aset som har gjort detta? Är det så?” De satt tysta en stund, innan Berith ställde en ny fråga:

”Vad fasen är en analkrok?”

”Ja du ser väl själv. Det är som en stor metkrok som man har när man fiskar haj eller tonfisk, men istället för en vass spets med en hulling, har man satt dit en metallboll, stor som en golfboll ungefär. Det är första gången jag ser någon i verkligheten, och du kan ju få äran att ta ut den, så vet vi sen.”

***

Dan Herbelius anslöt sig till de övriga vid grillplatsen, lagom som Markus Dyberg avslutade minnesstunden med några ord om att det nu var dags att de församlade tog sitt ansvar och att de gemensamt tog krafttag mot de strömningar av laglöshet som nu härjade vilt i vårt samhälle. Dan Herbelius tog Markus Dyberg lite avsides så att övriga inte kunde höra vad som sades.

”Jag har nyss fått några bilder från ditt senaste kärleksmöte eller vad det nu är du själv kallar dina övningar och jag kan inte nog understryka den avsky jag känner för det du gjort. Jag tror aldrig jag sett något värre. Det blir svårt att koncentrera sig på de uppgifter vi har framför oss, men så här gör vi med ditt svineri. Det finns en läkare, Lotta Skarv kallas hon, för övrigt flitigt använd som förtroendeläkare. Hon är känd för att helt utan skrupler, skriva vilka dokument som helst mot rätt betalning. Hon får skriva en dödsattest om hjärtinfarkt eller liknande, det blir inga problem. Jag har också en begravningsentreprenör som är skyldig oss en tjänst. Han får ta hand om alla praktikaliteter kring begravningen och givetvis blir det kremering, så att ingen får för sig att gräva upp damen om något år. Det är planen.” Dan Herbelius tittade länge Markus Dyberg i ögonen, sen sa han:

”Jag vet inte hur du ska kunna återgälda att jag fixat dig ur knipan, men du kan räkna med att jag kommer att påminna dig. Nu går vi till bastun och försöker fixa det vi egentligen kom hit för.” De två männen slog sig ner bland alla andra nakna, historieberättande och nervöst glammande män och det var dags att börja arbeta på allvar.

Markus Dyberg och Dan Herbelius gick tillsammans upp till bastubyggnaden för att ansluta till de övriga medlemmarna av Fiskeklubben, som vid det här laget alla satt nakna i basun eller i omklädningsrummet.

”Jag anser att det nu är dags att vi får något gjort av det som vi kommit hit för”, sa Markus Dyberg. ”Vi har egentligen två huvudsakliga issues, som vi måste hantera här och nu. För det första måste vi tillsätta fyra nya ledamöter, vilket inte blir lätt. I själva verket vet jag inte hur det ska gå till, men jag hoppas vid gud att några av våra yngre medlemmar stiger fram och tar sitt ansvar.”

”För det andra måste vi ta oss ur detta läge som landet har hamnat i. Den nationella stabilitet som vi byggt upp under många decennier, ja generationer, inte bara av oss, utan av våra äldre, hädangångna kamrater”, fortsatte han, ”har inte bara satts ur spel, utan hotar hela vår levnadsstil.”

”Vilket jävla dravel”, tänkte Dan Herbelius. ”Jag måste nog ta ett kliv framåt och ta befälet för den här gruppen om vi ska få något vettigt gjort.” Sedan sa han: ”Vi gör så här. Vi delar upp oss i tre grupper, ungefär som i skolan. Varje grupp har i uppgift att komma med minst ett förslag på de två frågor vi har i uppgift att lösa. Jag kommer senare att ansluta till någon av grupperna, vilken vet jag inte ännu. Ni lär ju bli tre man i varje grupp, så det spelar antagligen ingen roll var jag ansluter. Vi ses här igen om en timme och går igenom vad vi kommit fram till. Själv har jag några samtal att ringa först.”

Han svepte morgonrocken runt sin kropp och gick ut och satte sig på den bänk som fanns längst ute på bryggan som var ansluten till bastun. Resten av fiskeklubbens medlemmar delade lydigt upp sig i grupper och placerade sig i badtunnan, bastun och bastuns relaxrum.

Dan Herbelius tog fram sin smartphone och slog numret till Lotta Skarv. Lotta Skarv var egentligen ett öknamn på den förtroendeläkare som var en mästare i att få ihop de mest fantastiska utlåtanden som gjorde sjuka svenskar friska och inte fick den vård eller ersättning som de hade lagstadgad rätt till.

”Charlotte Häger.” svarade hon ganska formellt på tredje signalen.

”Hej Lotta, det är Dan Herbelius. Hur är läget, gör du något viktigt, eller har du tid att prata en stund?”

”Hej Dan”, sa hon, nu med en betydligt mer personlig framtoning. ”För dig har jag ju alltid tid, det vet du väl?”

”Fan vad du ljuger”, tänkte han. ”Du är bara intresserad av att tjäna pengar och det känner du väl på dig, att det är på gång.” ”Du är alltid lika älskvärd”, sa han sedan. ”Vi har fått ett litet problem, som vi behöver din hjälp med.”

”Ingen fara, så länge det står i min makt”, ”och jag tjänar på det”, ”gör jag allt för dig. Vad vill du?”

”Jag vill att du skriver ut en dödsattest och jag vill ha den i morgon.”

”OK, jag ser inga problem med det. Vill du att jag ska göra det genast på morgonen?”

”Ja. Jag tänkte komma förbi och hämta den hemma hos dig vid niotiden.”

”Men var har du den döde? Om jag ska kunna fastställa dödsorsaken kanske jag bör göra undersökningen redan ikväll? Jag kanske får jobba hela natten om det är komplicerat.”

”Lotta. Du är förtroendeläkare. Du bryter redan mot alla läkarförbundets regler. Vad jag behöver är en dödsattest, ingen utredning. Det är ett papper jag behöver ingenting annat. Gör som vanligt.”

”Du menar alltså att jag ska skriva ut en dödsattest utan att ens ha träffat den döde? Är det så jag ska uppfatta det? Du begär alltså att jag ska begå ett bedrägeri?” Nu var det skärpa och indignation i hennes röst. ”Vad är det egentligen du säger? Anklagar du mig för att inte följa läkarförbundets etiska regler? Är det vad du säger?”

”Exakt.”

§1. Läkaren ska i sin gärning ha patientens hälsa som det  främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid  trösta, följande människokärlekens och hederns bud.

”Du gör vanligen raka motsatsen. Du varken botar, lindrar eller tröstar och människokärlekens och hederns bud har du antagligen aldrig kommit i kontakt med. Du säljer dig till högstbjudande försäkringsbolag. Medan vi ändå pratar om skiten. Har du hört talas om §9?”

§9.  Läkaren ska inte utan undersökning eller annan tillräcklig kunskap om patienten meddela råd eller föreskrifter. 

”Du har väl aldrig undersökt en patient som du meddelat avslag för och annan tillräcklig kunskap får du från läkare som verkligen har undersökt patienten och som har kommit till helt andra slutsatser än du själv. Lotta – för faan. Vad är det för skillnad att skriva ett utlåtande på en sjuk levande person och förklara att personen i fråga är frisk, mot att skriva att en död person är död? Du träffar inte någon av dem, varken de levande eller de döda. Varför denna plötsliga samvetsnöd? Är det mera pengar du förhandlar om? Hur mycket vill du ha? Vad pratar vi om?”

”Inte bara. Det här är något nytt. Vem är död och vad vill du ha som dödsorsak? Jag antar att du inte vill ha den riktiga? Då hade du ringt en rättsläkare. Är personen död förresten?”

”Ja personen är död, men jag vill ha en dödsorsak som inte leder till en brottsutredning. Vilken får du tänka ut själv!”

”Hmmm, det gäller ett mord alltså. Ganska farligt. Vet inte riktigt om jag vill vara med på det här.”

”Vi vet inte om det är ett mord, dråp eller olycka, men vi vill framför allt undvika publicitet. Jag skickar dig personens data i ett krypterat mail som vanligt. Sen är det upp till dig att hitta på. En infarkt, hjärnblödning eller liknande. Inte fan vet jag. Det här är ditt bord. Personens kropp är ganska illa tilltygad så vi vill inte ha någon identifiering av någon anhörig, så det fixar jag på annat sätt. Det blir kremering så snabbt det går och sen ska saken vara ur världen.”

”Tusan vad hon är bångstyrig. Hon är väl för gammal för PMS?”

”250 000”, sa hon efter en stund.

”Va fan säger du? Vill du ha en kvarts million för ett papper?” ”Hon måste ha mist förståndet.”

”Du hörde rätt. Jag vill ha 250 000, annars får du vända dig till någon annan.”

”Charlotte, du måste ha ramlat och slagit dig. Jag kan förstå om du vill ha något mer än vanligt, men detta är orimligt.” ”Det måste väl även du begripa!”

”250 000, det är mitt sista bud.”

”Nej det är det inte. Du får 150 000 och dessutom får du ynnesten att fortsätta som förtroendeläkare.” Detta var inte ens ett illa dolt hot, det insåg Dan Herbelius genast, för att inte tala om Lotta Skarv. Detta var ett ultimatum, eller ett bud som hon inte skulle kunna säga nej till. Det blev tyst i telefon en lång stund och han tänkte inte vara den som bröt tystnaden.

”Klockan 9.00 hos mig”, sa hon. ”Ta med dig kontanter. Skicka mailet så fort du kan.”

”Klockan 9.00 hos dig. Alltid lika trevligt att göra affärer med dig Lotta”, sa han och lade på luren. ”Jävla penningkåta satkärring”, tänkte han medan han gick tillbaka till det övriga sällskapet. Utanför bastun stannade han upp, vände och gick upp till sin stuga och skickade det krypterade mail som han utlovat.  Därefter tog han upp sin telefon på nytt och ringde ännu ett samtal.

”Jaa, det är Vidar.”

”Hej Vidar, det är Dan Herbelius. Förlåt den sena timmen, men det här kunde inte vänta.”

”Då är det ok. Vi ska alltså så att säga dra åsnan ur brunnen?”

”Det är onekligen ett sätt att uttrycka saken om man vill ha en religiös touch. Annars är vi i övrigt ganska långt ifrån det religiösa. Det har skett en olycka och en person har mist livet. Vi vet inte exakt hur det gått till, men vi vill i rikets intresse till varje pris undvika publicitet. Jag har en dödsattest, och ett lik som behöver begravas, helst kremeras. Har du några idéer?”

”Låt mig fundera på saken. Det jag kan säga på en gång är att vi borde få hit den döde till firman så fort som möjligt.  Har vi någon säker identifiering?”

”Ja det har vi. Dessutom från en mycket säker källa, nämligen hennes chef som råkade befinna sig inom anständigt avstånd.” ”Anständigt och anständigt. Nåja allt är ju relativt.” 

”Det som blir kinkigt är ju om personen har många anhöriga, så om du kan ta reda på hur det förhåller sig på den fronten så blir det lättare för mig att göra något bra.”

”Visst jag ska kolla upp det, så hör jag av mig så fort jag kan, förmodligen i morgon förmiddag.”

”Bra, vi hörs”, sa Vidar och la på. Dan Herbelius gick tillbaka till bastun och anslöt sig till de diskussioner som pågick.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>