Provläs Bödlarna

Bödlarna omslagVad ska vi göra åt en domare som använder en svensk domstol för sina egna syften ? Går det att göra något åt det?

Bödlarna Utdrag ur kapitel 2

 

Den pensionerade Hovrättsdomaren  och Justitierådet Ossian Wahlberg funderar över ett litet problem som hamnat i hans hängmatta på sitt sommarställe.

Han hade för två dagar sedan fått ett samtal från en kollega, en domare i Hovrätten, som Ossian var inofficiell mentor till. Kollegan hade ett litet men delikat problem och han ville nu ha Ossians vägledning i handläggningen av ärendet. Målet gällde en vördad medlem i den orden, som både Ossian och kollegan tillhörde. Den vördade medlemmen det rörde sig om, hade ertappats vid en reparation av sin dator med att ha 309 bilder med barnpornografiskt innehåll på sin hårddisk. Givetvis hade det gjorts en polisanmälan och den vördade medlemmen hade blivit dömd i Tingsrätten, men överklagat till Hovrätten och givetvis fått prövningstillstånd. Ossians kollega hade haft ett samtal med honom, inte som domare och tilltalad, utan som broder till broder. Där mellan skål och vägg hade han erkänt sina böjelser liksom innehavet av bilderna.

Problemet var ju att kollegan omöjligen kunde tillåta, vilket stormästaren i deras orden också varit väldigt tydlig med, att denne broder fick schavottera i pressen och därmed dra skam över hela deras brödraskap. Med anledning av detta hade nu Ossian fått denna heta potatis i knät och förväntades att komma med en klok lösning.

Helt klart var ju, att när ärendet väl hade kommit så här långt, så gick det inte att sopa under mattan. Dessutom figurerade redan den tilltalade i pressen och måste helt enkelt rentvås med en friande dom i Hovrätten.

”Jävla åklagare”, tänkte han, ”som inte kunde hantera detta ärende redan på sitt skrivbord. Det hade ju varit så lätt för henne att bara lägga ner ärendet i brist på bevis. Nu fick andra inom rättsväsendet jobba häcken av sig, för att rätta till hennes misstag. Nåja, hon får väl tas i upptuktelse, eller så får vi väl hitta en annan tjänst åt henne. Det kanske t.o.m. var en sådan där människa som hade idealistiska drivkrafter och dem får man se upp med.”

Han tog ner ett moget plommon från trädet och njöt en stund av dess goda smak.

”Undrar just om jag har några bra kontakter inom datavärlden som är expert på Internet. Det går ju inte att förneka att bilderna hamnat i mannens dator, men man kanske skulle kunna bevisa att de inte har hamnat där av egen förskyllan? Visst känner jag en ung man på Irland, som hade ett förflutet på Google.”

Den gamla domaren kliade sig tankfullt på hakan.

”Tänk om man kunde få honom att bevisa att det var hur enkelt som helst för en samvetslös person att hämnas för någon oförrätt genom att inplantera dessa bilder i den åtalades dator, samtidigt som man såg till att datorn hamnade på reparation och därmed upptäcktes. Eftersom Hovrätten nu letade efter en möjlighet att kunna frikänna vår broder från alla anklagelser om barnpornografibrott, så skulle givetvis ett sådant bevis väga tungt. Jag får bestämt ringa upp den där internetexperten och höra efter. Visserligen är det inte en domares sak att ta fram olika bevis, nej långt ifrån. Däremot kunde jag se till att någon viskar i försvarsadvokatens öra att här finns det goda möjligheter till ett frikännande, bara detta bevis i form av ett expertvittne kunde leta sig in i rättssalen.”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>